Ibland behöver vi vara i vårt eget huvud iallafall känner jag att jag behöver det. En stund för mig själv att känna vad jag vill, vad jag känner och vad jag tycker. Ända sedan jag bröt armen 2016 har jag kämpat med min hälsa. Idag har jag gått och gått och gått, för att få igång cirkulationen i benen. Sitta mycket stilla, inte kunna röra mig fritt i samhället på grund av alla dofter har fått nederdelen på mina ben att svullna, vara röda och svida som tusan. Tack och lov har jag fått klart för mig vad det handlar om och kan nu stilla och säkert åtgärda det och hoppas på att återfå hälsan så som den var innan jag bröt armen för 2 år sedan.
.
Egentligen började de tankar jag funderar kring redan för 1992 när jag skilde mig från min första man. Jag lämnade allt, tog med mig symaskinen, skrivmaskinen och mormors mattor. Jag lämnade kvar saker till ett värde av 1 1.5 miljon. Jag började om helt och hållet i mitt liv då.  På den tiden hade jag skuldskänslor för jag tog med mig mormors vävda mattor. Idag vet jag bättre. Idag har jag lärt mig mycket sedan dess. Speciellt vad gäller förluster i livet. Det har jag lärt mig mycket om. Men mest har jag lärt mig om människor och de draman de alltid spelar upp.
 .
Det är så många människor som alltid skyller sitt liv på andra. Om den gjorde så, om inte du gjorde si osv…. hela tiden talar man om vad andra i omgivningen gjort fel. Sånt skit lämnade jag efter mig när jag skilde mig första gången. Att leva ett bättre liv för mig är att jag tar ansvar för mina känslor och att andra har ordning på sina.
 .
Är tydlig och rak i min kommunikation.
 .
Men inser att jag inte kan ta ansvar för andra människors känslor och förväntningar. Det gör att man blir ganska ensam kan jag säga. Inte alls fel ensam utan ensam för det finns ingen i världen som kan förstå dig eller kommer att förstå dig hur gärna du än skulle önska det. Acceptera det och ditt liv kommer att förändras
Min son fick en lägenhet han hyrde i andra hand av en mycket nära vän. Allt var klart han skulle få ta över kontraktet och få förstahands kontrakt. Även hyresvärden hade lovat honom kontrakt. Men då ringer hans kompis pappa upp och sa att du måste förstå oss….vår dotter ska gå ut gymnasiet och behöver en lägenhet. Vi är goda vänner med hyresvärden och vi bryter nu det löfte om lägenhet som du fått. ATt han blev utslängd på gatan utan någonstans att ta vägen….förstod de inte.
 .
Du måste förstå……
 .
Det är ord jag är så less på. Människor överallt i samhället säger till människor ”du måste förstå” sedan kör de över människor utan tanke på att den andra kanske också har något som behöver förstås. Jag såg detta nära i min familj då min son blev helt överkörd.
Men jag ser det också överallt i samhället. Kraven och förväntningarna på att människor ska förstå oss.
 .
Min son förväntas ”förstå” men förstår hyrsevärden, hans kompis och kompisens pappa honom? Visst är människor märkliga. De behöver inte förstå alls. Hur kan man köra över människor på det sättet.
 .
När människor lägger krav, förväntningar på mig då avslutar jag ofta vänskapen. För mig är det inte vänskap när jag blir ifrågasatt eller att jag förväntas ska förstå andra människors handlingar eller acceptera att de är självupptagna gång på gång.
 .
Ibland undrar jag verkligen om människor är så dumma att de tror man vill vara vän med de människor som ifrågasätter ens personlighet. Vill du det?
 .
Som jag brukar säga:
Tänk goda tankar, låt hjärtat vara med, men ge svar på tal och sätt ned foten och sätt gränser när dina blir övertrampade.
Ta aldrig skit du är värd bättre, vänner som inte uppskattar det är inga vänner
Under helgen hade jag mediumutbildning i Uppsala. Då talade vi mycket om att våga och om att ha mod. För modet att våga prova nya saker är det som avgör om du kommer att fortsätta vara där du alltid varit eller kunna förverkliga dina drömmar. Jag delade då med mina elever att jag har provat på det mesta, misslyckas många gånger, men de gånger jag lyckas är värt all möda och alla försök de gånger det inte gick. Man kan inte lyckas utan att misslyckas också.
 .
Därför är mitt råd till dig. Att leva som om dagen idag var den sista och bygga broar till människor som är viktiga för dig, inte riva dem.
 .
Idag är en sådan dag när jag går i tankar och reflektioner kring livet, vad jag vill och inte, vad som sägs och inte. Då tänker jag på min mamma. Hon dog knall och fall när hon var 56 år. Jag är så tacksam att jag hann säga det jag ville till henne. Inget blev osagt för som min mamma brukade säga, ingen av oss vet hur länge vi lever. Det vore ju synd att lämna livet med en massa utskickade förväntningar. Eller vad tycker du?
 .

Dela gärna detta:
Följ mig på:
Facebookrssyoutubeinstagram


Facebooktwitterredditpinterestlinkedintumblrmail

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Chat
Kärleken till ett barn
maj 5, 2018
Vänner från det förflutna
maj 8, 2018